Virkade benvärmare

Dotterns benvärmartid är ju äntligen förbi - 12 januari ska vi på återbesök hos ortopeden och förhoppningsvis bli av med skenan dagtid. Men även barn som inte har gips och kan använda byxor har ju använt benvärmare, så därför blev det ett par.

Garnet har jag fått av Theresa med bloggen Stickig - tusen tack :-) och jag har virkat benvärmarna efter beskrivning i Frida Ponténs bok Virka!. Men vill du göra egna så är det bara att mäta hur breda du behöver göra benvärmarna, virka stolpar och sen sy ihop kalaset.

Blomman är från Drops - virkad i drops delight-rester. Jag satt hela kvällen igår och virkade blommor av garnrester, så kul. Dottern vill ha en vit blomma på vardera benvärmare också, själv tycker jag att det blir lite för mycket, men det är ju hon som ska ha dem så jag kanske offrar mig...

Tänker mig benvärmarna till svarta leggings och kanske jeanskjol, lite rockigt sådär.

Till min hemlige vän!

Det här var innehållet i de sista kalenderpaketen. Julafton öpnade jag paketet med fina garnet Fabel i grönt. Då fick jag också veta vem min hemliga vän är: Maria/Seriously vars blogg du hittar här.

Jag måste verkligen tacka dig gånger tusen, det har varit superfina paket, och det har varit så kul att få öppna dem varje dag. Vi ses i Tissel & trasseltråden snart igen! Alla paket har varit bra, men knapparna är jag i hemlighet (öh...) lite extra förtjust i, det var så oväntat och de var så fina.

Understa bilden är med bara för att det visar färgerna i det fina fabel-garnet bättre än på den andra bilden. Det går också att gå in på Marias blogg och kolla in de fina sockorna hon stickat i garnet. I korgen ligger också ett gäng nystan mörkgrå Tildagarn som jag fick i julklapp av min farmor (tack farmor! Jag har varit på väg att ringa dig i flera dagar, förhoppningsvis hinner jag det innan du läser det här.) och 8 nystan mörkbrun muskat.

Så om någon orkat läsa ända hit: jag efterlyser ett par nystan mörkbrun muskat, färg 75, färgbad 18 eller 21. Jag har köpt precis så många nystan som behövs till min kofta, men är inne på fjärde nu och det känns inte som om garnet kommer att räcka. Så har du något hemma som du kan tänka dig att sälja till mig så hör av dig! Mail: denicesvensson@yahoo.se

GOD JUL!

Pysseltjejerna önskar er en fortsatt härlig jul. Barnens fina kläder som de hade på sig på julafton är från fantastiska Mia som har märket Kinoko, vars webshop du hittar här. Mia brukar också vara med på Galleri Hemsytt.

Klänningen sitter knasigt på grund av skenan, men är helt fantastisk, med en sydd rosett och en urgullig hjärtknapp i bak. Hårspännet är också underbart fint.

Sonens fina skjorta, också den från Kinoko såklart. Slipsen ligger på golvet bakom honom.

Eftersom detta är en pysselblogg så passar jag på att visa min kofta. Den är i alla fall påbörjad, men än ser man inte att det ska bli en kofta.

Nu vet jag också vem som var min hemlige bytesvän i julkalenderbytet, men det avslöjar jag först senare när jag kan visa vad som dolde sig i resten av paketen.

en ängel från grannen och fler kalenderpaket

Jag är hemma och vabbar en fyraåring med 38-grader idag - med andra ord inte så sjuk men inte tillräckligt frisk för dagis. Tyvärr räcker dagsljuset ännu inte till för vettiga foton, men här är ett par söta saker från min julkalender i alla fall. Hello Kitty-knappen är helt underbar, och jag ser fram emot varje litet nystan eftersom färgerna är så härliga. Detta är klarrött. Förutom det har jag fått centerchoklad (som dök ner i magen), två klubbor (som räddade oss i lördags eftersom vi glömt köpa lördagsgodis) och daimchoklad. Idag fick jag ett grått mininystan, men det har inte fastnat på bild än eftersom det ligger kvar på övervåningen. Tusen tack hemlige vän, känns skumt att det snart är slut på roliga presenter varje morgon!

Igår hittade vi fin post i brevlådan. Det är vår superduktiga granne som gjort den här fantastiskt söta julängeln i ull. Bilden är jättesuddig, men efter sådär 10 försök att få till en bättre gav jag upp. Det är alltså inte min design eller mitt handlag, utan helt min grannes design och verk. Men den är så fin, så jag ville ändå visa den. I påskas fick vi en supersöt påskkärring virkad i supertunt virkgarn. Kul med en så duktig granne. Hennes son som är i 20-årsåldern tror jag kan föresten virka mössor. Bra gata att bo på det här.

Jag är också klar med dottens benvärmare, men jag väntar lite med att blogga om dem för jag funderar på att dekorera med något mer. Virkade blommor kanske?

Virkad lussebulle och fina paket

De fina pepparkakshjärtana och det lilla gula nystanet låg i gårdagens och dagens paket. Dessförinnan var det ett smartiesrör som dolde sig under pappret, men det fick inte vara med på bild. Då skulle barnen blivit alldeles tokiga om de inte fått äta av det.

Lussebullen har jag virkat, och jag lovade ju en enkel beskrivning. Det känns fånigt att kalla det mönster, eftersom det är så lätt, men såhär gjorde jag:

Gör sex fasta maskor i en magisk ring eller hur du nu gillar att göra. Öka i varje maska första varvet så att du får tolv maskor. Öka i varannan maska = 18 maskor. Öka i var tredje maska: 24 maskor. Sen är det bara att virka på tills du fått ett lagom långt rör som du kan forma till en lussebulle. Då minskar du på samma sätt som du ökade. Sy ihop. Jag har inte orkat göra russin på min, men det går bra att virka sådär tre-fyra luftmaskor och sen vända tillbaka och göra fasta maskor så du får en liten... rektangel? i brunt eller svart garn och sen sy fast.

Superlätt och det blir fint!

Tusen tack min hemlige vän för de fina paketen! Nystanen är verkligen som små karameller, och hjärtana var ursöta.

Pepparkaksbak, den ocensurerade versionen

Såhär ser det ut ungefär 1% av tiden när vi bakar. Sonen brukar orka med sådär fem minuter och dottern gör galna miner så fort kameran åker fram. Resten av tiden är äter barnen deg, jag kavlar och dottern bestämmer vilka former vi ska använda. Det blev i alla fall delar till ett pepparkakshus också, vi får väl se om vi lyckas få ihop hela huset någon dag.

Idag har jag så ont i huvudet att jag nog inte orkar sticka på koftan, det får bli dotterns benvärmare istället tror jag. Och glögg med lussebullar, det är ju trots allt Lucia.

lovikkavantar och annat med speciell design

Idag fick jag en kommentar på mina lovikkavantar angående att det inte är lovikkavantar, utan vantar stickade i lovikkagarn. Den som lämnade kommentaren skrev att lovikkavantar har en speciell form och design. Vad som gjorde mig lite konfunderad är att jag tyckte ju att det var just det jag gjort med vantarna, inte bara stickat i lovikkagarn utan utgått från ett mönster som skulle ge just lovikkavantar. (Hm, många upprepningar där!). Förutom broderat i vitt då, det kanske är det som är felet?

Bara för det var jag tvungen att googla upp pdf:en som jag stickade utifrån, och det är den här.

Egentligen har det ingen betydelse, jag älskar mina vantar och använder dem varje dag, men vad tycker ni? Är det lovikkavantar jag stickat? Hur ska man göra för att sticka riktiga lovikkavantar? Jag gillar ju att grotta ner mig i saker, så är det inte riktiga jag har så vill jag nog göra ett par som är det :-)