Varning för sötchock!

Alltså, min systerdotter Klara är nog sötaste bebisen på jorden.

Bodyn fick hon i "välkommen till världen"- present, och den ser ut att sitta fint. Så kul! Klara ska föresten få de virkade skorna också. Och det blir mest sannolikt mer bebissaker här framöver!

Äntligen!

Som ni kanske märkt har det varit väldigt lite inlägg på sista tiden. En av anledningarna är att mina symaskiner - alla tre! - har bråkat på olika sätt. Nu har både OL och min fina Pfaff Ambition 1.5 varit inne på service, och jag ska äntligen hämta dem imorgon!
Tre veckor har mina små bebisar spenderat hos doktorn, och i ett par månader dessförinnan har de varit oberäkneliga. Tur att jag har min stickning, just nu stickar jag en kofta i garnet Ulrika/Svarta Fåret. Bakstycket är klart, och jag har börjat på ärmarna. Av någon anledning tycker jag att ärmarna är rätt sega att sticka så min förhoppning är att om jag börjar med dem och stickar båda samtidigt så kommer det gå som en dans med framstyckena sen.
Sen måste jag ju erkänna att vintern är min bästa sticktid, det är såå skönt att krypa upp i soffan med en filt och stickorna i högsta hugg.

Stickat pannband

Jag har faktiskt stickat också. Det blev ett pannband i Fabel, nystanet fick jag i present förra julen. Mönstret är från garnstudio.

Det är ett mönster för barn, men jag stickade storlek 12 år och sen mätte jag allteftersom för att det skulle passa mig. Dottern gillade inte färgen. Själv älskar jag den, och jag älskar att sticka i självrandande garn.

För övrigt så har det varit en bra jul och ett trevligt nyår. Jag har inte tagit ut mer än en semesterdag, men det har ju varit ganska mycket ledigt ändå. Jag har inte sytt eller stickat särskilt mycket alls, barnen har varit vakna sent på kvällarna och vi har byggt lego och spelat tv-spel istället. Det har varit skönt, att minska krav och stress och bara vara här och nu.

Jag ska göra en 2012-sammanfattning senare - mest för min egen skull, hitta mina favoriter - men jag har två nyårslöften inför 2013. Den ena är att inte ha samma "bli-färdig-fokus" som jag haft tidigare. Att låta det vara ok att ha ett gäng UFO:n som ligger, att pyssla med det som är roligast för stunden. Tro det eller ej, men jag har inte haft så mycket UFO:n tidigare! Den andra är att jag nästa nyårsdag ska börja 2014 med en rejäl lyxfrukost! Istället för att bara spendera tid på att planera nyårsmaten så ska jag se till att själva morgonstarten blir alldeles fantastisk. Tror ni jag kan hålla detta? ;-)

Fotbollskalas!

Dottern ville ha ett fotbollskalas nu när hon fyllt 6. Totalt sju barn deltog. De fick fotbollskaka (tänk kärleksmums eller vad de nu heter, ni vet, kakan med många namn) fast glasyr med vit choklad på hälften och mörk choklad på hälften av kakan. Vi dekorerade med jordgubbar och söta flaggor från Lagerhaus. Många barn äter ju ändå inte tårta.

Den blev lite kladdig kakan, jag improviserade ingredienserna, men så här såg det ut innan alla dekorationer. Som en fotboll, med lite god vilja. 

Lite trädklättring blev det.

I år köpte vi dekorationerna, tiden, den tiden, den har en tendens att ta slut för fort.

Dottern längtar efter marshmallows, vi doppade dem i choklad och strödde på lite strössel innan vi satte dem på pinnar. Förra året gjorde vi Cake Pops, ännu finare, men tar lite mer tid.

Det blev lunch också, plättar med sylt, grädde och strössel för den som ville.

Som lekar hade vi på lut: hela havet stormar, lite stafetter, dans-stopp (melodifestvalskivan gick på repeat) och så lite målskytte på ett fotbollsmål. Barnen fick medalj - chokladpengar som jag tejpat fast på band att hänga om halsen och såklart godispåsar. 

Semestern är slut

På måndag börjar jag jobba igen, och därför har jag använt den här veckan till att försöka pressa ur varenda underbar minut av den. 

Som att gå till vår lilla strand här hemma.

Att se min dotter sparkcykla.

Äta nyskördade morötter från min mammas trädgård.

Klättra på stenarna vid sommarstugans strand.

Tvätta skrubbsår och plåstra om.

Åka på utflykter, här är vi på Kinnekulle.

Vira in sig i en mysig handduk på en solvarm len sand.

Bada, bada, bada, bada...

Bygga händer och fötter i sanden.

Låta dagarna och kvällarna bli längre och längre, tills det känns som en omöjlighet att komma upp på vanliga dagistider igen.

Köra lådbil. Ja, ok, det var inte min grej!

... men grävt i trädgården har jag gjort.

Och legat på stranden jag också.

Och så - vi band klöverkransar, långt efter midsommar, och dekorerade med andra blommor. 

Sommaren är snart slut, vindarna är kyligare, kvällarna mörkare, och mornarna blir tidigare än någonsin om bara två dagar. Men det är ganska ok ändå. I helgen ska man tydligen kunna spana in fina stjärnfall. Jag ska ta med mig känslan av att varje dag kan innebära något speciellt och roligt, ändå in till höstrusket.

På väg hem

Det kan vara riktigt spännande att gå hem från dagis när vädret är mer vår än vinter. Man kan...

...jaga en katt in på grannens tomt för att klappa den.

... springa så fort man kan nedför en backe...

... klättra på roliga staket...

... stå på bron och titta på bilarna på motorvägen nedanför...

... ta genvägen över ödetomten...

... leta långa pinnar...

...krama stolpar...

... hitta knasiga saker och fundera på vad de har använts till...

Och just det, mössorna sydde jag i våryra sent igår kväll!

Älskade morfar

Rönnbär på hjärtformad ståltråd, till världens finaste morfar, som himlen fick i somras (min systers uttryck).

Barnkalastips

En utklädd till Hello Kitty och en... målad i ansiktet.

På dotterns femårskalas hängde vi upp vimplar och ballonger...

... dukade för picknick i gräset... (jag har virkat sittpuffen och sytt den stora kudden)

... serverade varmkorv, kall tomatsoppa med crostini och gurkstavar som mat...

... fikade rosafärgade popcorn, Hello Kitty- cake pops a la Bakerella, chokladmuffins med sugarpasteblommor och piratflaggor, och så päronbullar med rosa glasyr och silverkulor.

Det blev ballerinakex också. Ett måste för dottern.

Vi hade bara en organiserad lek - skattjakten. Jag låste in godispåsarna i en kista, la svart krossad sammet i botten och så påsarna tillsammans med chokladmynt, ett virkat hundben, ett piratsvärd och några läskiga plastspindlar och ödlor tillsammans med påsarna ovanpå. I påsarna låg det också några spindlar. Barnen fick leta reda på piratens silverskatt för att byta till sig nyckeln. Silverskatten var 6 bitar oasis inslagen i aluminiumfolie som jag gömt runt om i trädgården - uppe i ett träd (barnen klättrade upp i en repstege för att nå den), under buskar, i stenrösen osv. För att det inte skulle bli för svårt så hängde jag med i letandet och sa om det brändes eller var kallt. Det verkade som om barnen gillade leken jättemycket.

Och Hello Kitty-cakepopsen? Jag gjorde dem på mixade singoallakex med citron/limesmak blandade med philadelpiaost och doppade i vit choklad. Hälften av barnen tyckte inte att de var goda, men alla blev glada när de fick se dem.

PS. Har försökt länka till Bakerella flera gånger, men det går inte så bra. Här finns cake popsen i alla fall: http://www.bakerella.com/here-kitty-kitty/

Jag är väldigt bloggsugen, men tiden går och jag får inget färdigt nu igen. Jag har en tunika till dottern nästan klar, det blir nog en singoalla, men eftersom jag inte bestämt mig för hur mycket ärmarna ska kortas så händer inget. Vi har köpt lite fina pärlor på Pärlshoppen, men de ligger kvar i sin påse, och stickningen på koftan går långsamt framåt.

Jag hade kunnat blogga om vår semester, men eftersom jag fortfarande inte kan föra över bilder till min minipc från nya kameran så finns inte så många bilder att välja på. Att jag ändå valde denna är för att dottern tagit den. Jag tycker ljuset i bilden är fint.

I helgen har jag bara varit ute i trädgården, det har varit helt underbart. På bara två dagar så blommar det överallt. När dottern blev bra, så tänkte jag att NU, nu är vår tid. Den känslan sitter i. Jag kan inte annat än vara lycklig. Det låter kanske konstigt, men att jämföra den här sommaren med förra sommaren, är som himmel och helvete. På riktigt.

vår!

Jag vill gärna blogga men just nu har jag en period när inget blir färdigt. Den rosa koftan har halva framstycket kvar. Min kjol behöver fortfarande en knapp. Muddarna som har en virkad kant kvar ligger kvar i sitt skåp. Jag borde sy en mössa, men istället sitter jag framför tv:n och fållar en top. Jag började virka på en hjärtformad kudde men tröttnade efter två kvällar - vad långsamt jag virkar numera!

Marsutmaningen har hjälpt eftersom jag sätter tänderna - händerna- i mina önskeprojekt, men det vore ju kul att få visa något färdigt också.

Men det är i alla fall sol och vår, och på fredag åker vi på semester, så det kommer nog att vara tyst här tills i slutet på nästa vecka.

Under tiden: kan inte ni som läser här berätta för mig vilka ni är? Jag har ingen aning. Och var gärna med i min utlottning, jag har massor med tyg som jag vill bli av med!

Den finaste presenten

Det är alla hjärtans dag. Idag lägger jag allt vad koftor heter åt sidan, eftersom min fina vän har fått en underbar liten dotter. Istället började jag genast på en liten amigurumi till bebben.

Jag har fått ett fint litet armband av dottern, och på väg hem från dagis så fotograferade vi söta hjärtan som något skolbarn ritat i snön. Finaste presenten är ändå denna - dottern, ståendes i snön. Gåendes i snön. Klättrandes, pulkaåkandes, lekandes... Jag har nog inte känt en sådan här lycka på länge.

Det pyssliga i det här inlägget är dotterns mössa. Sydd av mig. Av någon outgrundlig anledning (läs trötthet) så tänkte jag helt fel och det blev en tvåfärgad mössa istället för en vändbar med en ljusrosa sida och en sida med små fåglar. Men dottern gillar den, och en av pedagogerna på dagis berömde den, så jag tänker inte sura för det längre. Jag syr en ny mössa en annan dag.

Det ska bli en kofta till...

Vi har haft en lite jobbig tid här hemma, därför har det varit stiltje här på bloggen. Det är jag och sonen som varit sjuka, sonen är det fortfarande och har precis somnat.

Jag har börjat sticka på en kofta till dottern, här är en bild på själva mönstret - på förfrågan. Jag stickar i lite gammelrosa Lucca Fino, och det är ett helt underbart garn att sticka i, så mjukt och liksom luftigt. Min kofta i muskat känns tung och hård i jämförelse.

Award

Tänk att min lilla dotter har varit så här liten, inte ens fyra år sedan. Då hade vi ingen aning om vad som väntade oss några år senare. Om bvc hade skött sitt jobb hade hon haft sin skena då - inte nu. Det känns lite bittert. Men - det är inte därför jag skriver de här raderna. Det är snarare tvärtom - jag är så lycklig idag! Skenan i jämförelse med gipset är som dag jämfört med natt. De här sex veckorna kommer gå som en dans. Och det lugnande beskedet vi fick - allt ser bra ut, allt är stabilt, bara det. Nu är vår tid.





Fantastiska keramikern och bloggaren Gudrun har givit mig en award, otroligt glad blev jag. Den här awarden ska man förutom att lämna den vidare då, berätta vad det är man gillar hos de bloggar man ge vill vidare den till.

Dessa bloggar ger jag awarden vidare till:

TokTova:
A är kreativ, vågar utmana, har fått mig att få upp ögonen för gamla tekniker, gör fantastiska kreationer i ull, både tovade, stickade och nålbundna. Jag kan inte låta bli, jag bara måste läsa bloggen nästan varje dag.


Brodösens blogg
Det här är en ganska ny blogg för mig, men jag fastnade direkt när jag hittade dit. Karin broderar, och jag som kommer från en familj där alla - jag menar ALLA har broderat (vet inte hur många broderikit jag fick i julklapp som barn) kände mig genast hemma. Hon fick mig att se på det traditionella broderiet med nya ögon - och dessutom att inse hur mycket nytt och roligt man kan göra dessutom. Kolla bara in de broderade tightsen! Jag önskar mig mer tid i julklapp, så jag också kan lära mig brodera så bra.



Det får räcka för den här gången. Det finns så många fina bloggar som jag läser, men idag väljer jag bara dessa.

PS. Det är min mamma som stickat den gula overallen dottern har på sig. Supersöt!