torsdag 24 februari 2011
bebisklänning
söndag 20 februari 2011
Min tur i PYSSELSTAFETTEN!
Idag är det bara den 20 februari, men min tur i Pysselstafetten är den 21:a. Eftersom jag är på en utbildning hela dagen imorgon, och inte kommer kunna blogga förrän barnen somnat på kvällen, så smygstartar jag med mitt bidrag redan idag. Busigt va?
När jag anmälde mig till Sagolikt Pyssels pysselstafett, så hade jag en idé om att jag skulle göra något fint med våra gamla kasserade kökshanddukar. Sambons farmor, min farmor och min pappas mormor hade nämligen lagt tid på att brodera monogram på dem - förstå hur gamla de är, och att vi har haft dem så länge! Det kändes så fel att Astrid, Gunn och Maries arbete skulle hamna i soptunnan bara för att tyget i själva handduken fått hål eller fläckar.
Med den här långa inledningen, så kommer jag till det allra viktigaste - från coola retroburkar hos Gerda-Thyra till mig - som har stafettpinnen idag. Längst ner i inlägget får ni veta vem som får den av mig :-)

Jag ska använda delar av de gamla handdukarna för att sy en vetevärmare. Först måste jag bara varna er: jag är en glad och självlärd amatör när det gäller att sy, så alla ni som har smarta tips på hur man bättre kan göra det jag gjort, får gärna slänga in det i en kommentar.
I alla fall: mitt material är: tre kökshanddukar, två vit/röda och en helvit. Det skulle säkert funka med andra fina textilier som du inte vill slänga också - jag letade faktiskt efter några gamla korsstygnsbroderier som jag trodde jag hade kvar men som jag inte hittade. Hursomhaver, så valde jag att också blanda med ett annat tyg, en stuvbit som jag hade liggande. Jag har också använt spets. Som fyllning i vetekudden kan man tydligen använda massa olika saker, jag har använt bovete eftersom jag läst att det ska vara bra någon gång.

Titta vad fint min pappas mormor har broderat - inte konstigt att man inte vill slänga, eller hur?

Jag klippte ut två lika stora delar av de rödvita handdukarna, och en lite större del av tyget. Sen sydde jag ihop delarna med varandra. Eftersom den vita handduken hade ett fint tyg, så valde jag att göra andra sidan i enbart den, så med de tre andra bitarna som mall klippte jag ut en tygdel i vitt.

Det var inte så lätt att få det jämt - anledningen stavas min son. Han ville väldigt gärna hjälpa till. Sy ihop alla delarna men lämna en kortsida öppen.

Jag vek ner kanten så det skulle se lite finare ut (titta inte där jag vikt snett!) och sen sydde jag fast sex bitar spets. Jag stoppade in en ände på spetsen under den vikta kanten på tyget, så att jag sydde i tre lager tyg och två lager spets. Hänger ni inte med så fråga! Det går säkert bra att bara vika kanten en gång och att bara lägga på spetsen också.

Jag sydde en innerpåse av resten av en av de rödvita handdukarna. Jag gjorde den mindre än den yttre påse påsen, för att det inte skulle bli så svårt att stoppa i den sen. Jag sydde ihop alla delar utom en kortsida på innerpåsen, fyllde den, men inte så mycket, man får känna efter vad som känns ok för just dig. Sen sydde jag igen kortsidan på symaskinen och stoppade i hela innerpåsen i ytterpåsen. Sen är det bara att knyta igen med spetsbanden.

Jag glömde ju: innan jag sydde ihop ytterpåsen så dekorerade jag den vita sidan med spets också.

Sen är det bara att värma hela kalaset en stund i mikron, gärna med ett glas vatten, och slänga den på axlarna eller var man nu behöver lite extra värme.
Nu kastar jag över stafettpinnen till Henriettas pyssel och katter.
När jag anmälde mig till Sagolikt Pyssels pysselstafett, så hade jag en idé om att jag skulle göra något fint med våra gamla kasserade kökshanddukar. Sambons farmor, min farmor och min pappas mormor hade nämligen lagt tid på att brodera monogram på dem - förstå hur gamla de är, och att vi har haft dem så länge! Det kändes så fel att Astrid, Gunn och Maries arbete skulle hamna i soptunnan bara för att tyget i själva handduken fått hål eller fläckar.
Med den här långa inledningen, så kommer jag till det allra viktigaste - från coola retroburkar hos Gerda-Thyra till mig - som har stafettpinnen idag. Längst ner i inlägget får ni veta vem som får den av mig :-)
Jag ska använda delar av de gamla handdukarna för att sy en vetevärmare. Först måste jag bara varna er: jag är en glad och självlärd amatör när det gäller att sy, så alla ni som har smarta tips på hur man bättre kan göra det jag gjort, får gärna slänga in det i en kommentar.
I alla fall: mitt material är: tre kökshanddukar, två vit/röda och en helvit. Det skulle säkert funka med andra fina textilier som du inte vill slänga också - jag letade faktiskt efter några gamla korsstygnsbroderier som jag trodde jag hade kvar men som jag inte hittade. Hursomhaver, så valde jag att också blanda med ett annat tyg, en stuvbit som jag hade liggande. Jag har också använt spets. Som fyllning i vetekudden kan man tydligen använda massa olika saker, jag har använt bovete eftersom jag läst att det ska vara bra någon gång.
Titta vad fint min pappas mormor har broderat - inte konstigt att man inte vill slänga, eller hur?
Jag klippte ut två lika stora delar av de rödvita handdukarna, och en lite större del av tyget. Sen sydde jag ihop delarna med varandra. Eftersom den vita handduken hade ett fint tyg, så valde jag att göra andra sidan i enbart den, så med de tre andra bitarna som mall klippte jag ut en tygdel i vitt.
Det var inte så lätt att få det jämt - anledningen stavas min son. Han ville väldigt gärna hjälpa till. Sy ihop alla delarna men lämna en kortsida öppen.
Jag vek ner kanten så det skulle se lite finare ut (titta inte där jag vikt snett!) och sen sydde jag fast sex bitar spets. Jag stoppade in en ände på spetsen under den vikta kanten på tyget, så att jag sydde i tre lager tyg och två lager spets. Hänger ni inte med så fråga! Det går säkert bra att bara vika kanten en gång och att bara lägga på spetsen också.
Jag sydde en innerpåse av resten av en av de rödvita handdukarna. Jag gjorde den mindre än den yttre påse påsen, för att det inte skulle bli så svårt att stoppa i den sen. Jag sydde ihop alla delar utom en kortsida på innerpåsen, fyllde den, men inte så mycket, man får känna efter vad som känns ok för just dig. Sen sydde jag igen kortsidan på symaskinen och stoppade i hela innerpåsen i ytterpåsen. Sen är det bara att knyta igen med spetsbanden.
Jag glömde ju: innan jag sydde ihop ytterpåsen så dekorerade jag den vita sidan med spets också.
Sen är det bara att värma hela kalaset en stund i mikron, gärna med ett glas vatten, och slänga den på axlarna eller var man nu behöver lite extra värme.
Nu kastar jag över stafettpinnen till Henriettas pyssel och katter.
Tisdagen den 22 februari är det nämligen hennes tur.
Hoppas ni gillade pysslet, jag gillade temat återbruk, och har fått lite blodad tand för annat man kan göra av gamla fina saker. Vill någon ha mina exakta mått så hojta till så uppdaterar jag inlägget med dem!
Ha en fin dag!
fredag 18 februari 2011
En stackars isbjörn som längtar ut...
Isbjörnen är virkad efter ett mönster av Annika Messing/Virkverket som fanns i senaste numret av tidningen 101 ideér. Jag har använt restgarner, lyckades faktiskt bli av med lite. Det var meningen att isbjörnen skulle bli en present till en liten, fantastiskt söt nyfödd Siri, men jag är inte så nöjd med den - varför är det så omöjligt att göra fina ansikten och montera ihop skiten när det är så kul att virka delarna? Kanske blir det en annan present till bebisen.
måndag 14 februari 2011
Den finaste presenten
Jag har fått ett fint litet armband av dottern, och på väg hem från dagis så fotograferade vi söta hjärtan som något skolbarn ritat i snön. Finaste presenten är ändå denna - dottern, ståendes i snön. Gåendes i snön. Klättrandes, pulkaåkandes, lekandes... Jag har nog inte känt en sådan här lycka på länge.
Det pyssliga i det här inlägget är dotterns mössa. Sydd av mig. Av någon outgrundlig anledning (läs trötthet) så tänkte jag helt fel och det blev en tvåfärgad mössa istället för en vändbar med en ljusrosa sida och en sida med små fåglar. Men dottern gillar den, och en av pedagogerna på dagis berömde den, så jag tänker inte sura för det längre. Jag syr en ny mössa en annan dag.
onsdag 9 februari 2011
fredag 4 februari 2011
lite jobb för symaskinen
Jag har sytt kuddfodralen på mitt vanliga sätt a lá örngott - jag mäter kudden som ska vara i, och drar bort ett par cm. Ena sidan blir så stor, den andra lägger jag till någon decimeter på och klipper av på mitten, så att öppningen hamnar lite längre ner och de överlappar varandra. Jag har aldrig sytt i ett blixtlås på ett kuddfodral, jag är inte så bra på att sy - än.
Ser ni att dottern står? Hon har till och med tagit några steg utan att hålla sig i idag, jag är så stolt över henne!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)