Hemma hos mig har de kreativa projekten sedan bloggstarten avlöst varandra. Från att ha lärt mig virka har jag fortsatt banan med andra textila tekniker, och vad du ser är det som jag brinner mest för i stunden. Utöver det så pysslar jag och mina barn - 6 och snart 4 år gamla, och vi dokumenterar det roliga vi gör och hittar för att andra lätt ska kunna göra samma sak. Hoppas du blir inspirerad av det brokiga urvalet!
Välkommen!
måndag 14 mars 2011
hardcorepyssel versus lightpyssel
Jag hinner inte så mycket, har nämligen äntligen fått tummen ur och satt igång att måla väggarna i kontor/pysselrummet. Färgen heter blek sand, och tyvärr tycker jag att den är lite för ljus.
... jag hann dock lättviktspyssla genom att "täck-en-fläck"-rädda sonens tröja med en köpt stryka-på-fotboll. Bättre än innan, dock inte helt bra.
Ikväll blir det målning eller stickning, får se vad samvetet säger....
Tusen tack för ditt svammel!! :-) Skönt att höra att man inte är ensam om att känna sig spretig i sitt bloggande. Och att det blir jobbigt när man hakar upp sig på kommentarerna håller jag verkligen med om. För även om man skriver för sig själv så ÄR det ju kul att få lite feedback på det man skriver. Annars kan man ju skriva på ett papper. ;-) Själv får jag just nu "skylla mig själv" eftersom jag inte bloggat så mycket de senaste månaderna. Då tappar man läsare. :-(
Men men. Jag ska ta nya tag nu med bloggandet, hade jag tänkt, för jag saknar kontakten med bloggvännerna. :-)
Vad trist att du inte blev riktigt nöjd med väggfärgen. Tur att det ändå är relativt enkelt att fixa till det om du vill. I alla fall enkelt i jämförelse med ifall ni skulle slagit ut en vägg och känt att "nä, det var nog bättre innan". ;-)
men ojojoj vilka vackra ord. jag blir helt till mig av lycka! din blogg är också supermysig - man blir verkligen glad utav den också. ha en underbar dag
Tusen tack för din kommentar!! :-) Idag känns det bättre. :-) Jag satte mig och målade och då kändes det bättre.
Stickningen, som inte längre finns, skulle bli en halsduk. Men det blev ju så fult att jag repade upp det. Innan var det början på en vante, som jag också repade upp. Jag gör ofta så och sen blir det ingenting i slutändan. Jätteknäppt egentligen. :-D En kofta skulle jag ALDRIG klara av att göra. Och inte ha tålamod till heller. ;-) KRAM!!
Som barn var jag ganska ambitiös och duktig i syslöjd, jag virkade, broderade, knypplade och sydde. Som åttaåring började jag sticka en tröja till min nyfödde lillebror. Men sen... hände inget alls, förutom en lång, lite för smal halsduk stickad mestadels på bussen mellan Jönköping och Stockholm någonstans i början av 2000-talet.
Nu har jag äntligen börjat igen! Följ gärna min framfart, jag är ingen expert och pysslar hellre än bra. Men roligt är det!
Tusen tack för ditt svammel!! :-) Skönt att höra att man inte är ensam om att känna sig spretig i sitt bloggande. Och att det blir jobbigt när man hakar upp sig på kommentarerna håller jag verkligen med om. För även om man skriver för sig själv så ÄR det ju kul att få lite feedback på det man skriver. Annars kan man ju skriva på ett papper. ;-) Själv får jag just nu "skylla mig själv" eftersom jag inte bloggat så mycket de senaste månaderna. Då tappar man läsare. :-(
SvaraRaderaMen men. Jag ska ta nya tag nu med bloggandet, hade jag tänkt, för jag saknar kontakten med bloggvännerna. :-)
Vad trist att du inte blev riktigt nöjd med väggfärgen. Tur att det ändå är relativt enkelt att fixa till det om du vill. I alla fall enkelt i jämförelse med ifall ni skulle slagit ut en vägg och känt att "nä, det var nog bättre innan". ;-)
Hoppas du får en toppendag! KRAM!!
Men kolla! Jag lyckades visst få ihop en hel uppsats! Haha!!
SvaraRaderamen ojojoj vilka vackra ord. jag blir helt till mig av lycka! din blogg är också supermysig - man blir verkligen glad utav den också.
SvaraRaderaha en underbar dag
Tusen tack för din kommentar!! :-)
SvaraRaderaIdag känns det bättre. :-) Jag satte mig och målade och då kändes det bättre.
Stickningen, som inte längre finns, skulle bli en halsduk. Men det blev ju så fult att jag repade upp det. Innan var det början på en vante, som jag också repade upp. Jag gör ofta så och sen blir det ingenting i slutändan. Jätteknäppt egentligen. :-D En kofta skulle jag ALDRIG klara av att göra. Och inte ha tålamod till heller. ;-)
KRAM!!