Vi är hemma igen, efter en upplevelse jag inte önskar någon. Det har inte blivit mycket pysslat för min del, kroppen skriker efter alla tunga lyft som blir med en treåring som är tungt gipsad och inte kan sitta eller röra sig själv. Hon har kommit igång lite grann, har suttit i sin stol med specialsits och målat påskägg och klippt i glansigt papper - mina virknålar och stickor är inte ens uppackade än. Det finns ingen tid alls för mig själv, utom dessa få kvällstimmar efter nio, när jag egentligen borde sova eftersom varken jag eller mnin sambo får sova särskilt mycket på nätterna just nu. Men eftersom gipset ska sitta på i närmare ett halvår så kommer vi säkert komma in i det framöver, vi har bara varit hemma sen i måndags.
Jag återkommer alltså. Jag har inte glömt bloggen, och inte heller min kärlek för pysslande :-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.JPG)
Usch....gips i 6 månader. Fy stackars liten och stackars föräldrar. Min sambon opererades nrä han var 10, han föddes med ett ben 5 cm kortare än det andra coh behövde förlänga det. Han gick med ställning i över ett år och gips därefter i några månader. Men han fixade det jättebra, de tål mycket de små. Så dottern kommer att fixa detta jättefint!
SvaraRaderaKRAM