De kommer väl, de här dagarna. När jag räknar ner tiden och bara önskar att framtiden var nu. Att det inte var månader kvar av gips och sedan rehabilitering, när jag önskar att vi kunde få garantier på att inga fler operationer behövs, att hon kommer springa, hoppa, dansa som andra barn, att hon slapp stora ärr och att hon aldrig mer kommer behöva ha ont. Att hon ska slippa oroa sig för "stickor" och masker att sövas med, slippa sjukhusvistelser och bara få vara, som alla andra barn.
Och då har vår resa bara precis börjat. Det var en månad och en vecka sedan.
Det är tur att vi har en så fantastisk dotter, som accepterar att hon får vänta ett slag på att göra kullerbyttor igen, att hon är glad och leker precis som vanligt. Och att vi lever i ett land där det finns rullstolar och hjälpmedel att få låna alldeles gratis. Och att vi bara behöver låna dessa hjälpmedel, för hur det än går, kommer detta vara vår vardag bara ett kort tag - i ett helt livsperspektiv. För oavsett hur många operationer som behövs, så kommer hon springa och leka som vanligt däremellan.
Ibland behövs det bara lite avskrivning, helt enkelt. Jag dövar deppigheten med att försöka städa och varvar det med sjalstickning. Om en vecka börjar dagisinskolning, och om två är det troligtvis dags för mig att börja jobba igen. En slags vardag helt enkelt.
Imorgon är en ny dag.
.JPG)
Ditt budskap i dag har två bottnar.
SvaraRaderaDels det realistiska läget som du och ni befinner er i, just nu, och som faktiskt är jobbigt.
Dels det andra som bara säger hur det kommer att bli. Hur fantastiskt det är med sjukvård och hjälpmedel som fungerar. Din syn på din fantastiskt duktiga dotter. Att detta är en liten stund i ett långt perspektiv.
Stor kram till dig.
Hej!
SvaraRaderaJag hade redan hunnit avsluta tävlingen hos mig när du kommenterade. Jag borde förstås ha varit tydligare med att sista kommentarsdag var den 27:e och att vinnaren drar jag den 28:e. När ditt och ytterligare en annan tjejs kommentar kom in hade jag redan hunnit skicka ett mail till hon som vann.
Fast det här är ju bara en småsak inser jag också när jag läser ditt blogginlägg. Jag hoppas innerligt att din lilla dotter blir frisk snart.
Angelica
Vad jobbigt för er! Man önskar ju som mamma att man kan ta över det jobbiga, så ens barn slipper! Jag hoppas att det ska gå bra med allt! *Tröstkram*
SvaraRaderaJag föreslår förresten att vi läser Ett annat liv av P-O Enquist. Låter det ok?
stor kram och styrka till er!
SvaraRadera